Allt är inte vad det verkar vara
Filmen vi såg igår hette ju inte alls "Himlen är oskyldigt blå", utan "I rymden finns inga känslor". Hur som helst så var den riktigt, riktigt bra. (Känns som att jag skriver det om allt nu på sistone, men det är väl bra egentligen?) Är nog lätt en av de bästa svenska filmer jag sett. Skön handling med mycket humor och bra skådespelare. Filmen handlar om Simon (Bill Skarsgård) som har Aspergers syndrom och som bor med sin bror (Martin Wallström) och hans flickvän. Simons sjukdom gör att han inte klarar förändringar utan vill att allt ska va exakt likadant dag efter dag, vecka efter vecka. Tacos på fredagar, Pizza på lördag etc. Han har också väldigt svårt för att nudda andra människor. Detta kan vara problematiskt och blir väldigt komiskt ibland. När livet blir jobbigt gömmer han sig i en tunna och drömmer sig bort.
Hur som helst så blir blir Simons bror dumpad och Simons liv rasar samman eftersom detta innebär en massa rutiner som förändras vilket leder till kaos för Simon! Han ger sig själv uppdraget att hitta en ny tjej åt Sam.
Filmen är väldigt rolig och full av en massa roliga detaljer. T.ex. animeringar man lagt in i rutan som info. Tycker att vissa grejer i början påminner om "Amelie från Montmartre" (som jag tycker e typ världens bästa film), där man också slänger in en massa skoj info om lite vad som helst. Filmens personligheter är sköna, Simon med sitt behov av ordning och sitt "tids- och siffernörderi", Sam som skön, förstående och sympatisk (vuxenpoäng på det ordet!) storebror samt tjejen spelad av Cecilia Forss som kommer in i Simons liv på ett komiskt sätt och bara är allmänt skön.
Filmen är riktigt sevärd så se den! :)
Betyg 4,5/5
Kommentarer
Trackback
